Glasyrer

Keramiker

Harry Oxenblå

GLASYRER

 

Att skapa glasyrer och att utveckla nya varianter och nyanser är en gren av mitt skapande som jag tycker är riktigt spännande. Varje glasyr har sina problem som man måste ge sig tid för att lösa. Det rör sig om att hitta rätt kombination av lera, recept, glasering, och bränning. När man väl hittat just den rätta kombinationen kanske efter år av experimenterande så är det sen det angenäma problemet att välja rätt glasyr till rätt form.

 

OXBLOD

Min far Henning Nilsson var först med att introducera och återskapa denna gamla glasyr i Sverige under 1940-talet. På så sätt kom jag i naturlig kontakt med denna spännande och svårbemästrade glasyr. Jag började själv experimentera med ett eget recept i slutet av 1970-talet. Jag sökte efter en vinröd mustig färg, med livlig textur. De främsta problemen som uppstod under en period var att färgen blev för ljusröd med vitt skum i rinnvalkarna, färgen var för rödbrun, gröna fläckar uppstod, ytan hade för mycket krackeleringar, glasyren rann över alla bräddar, eller att glasyren ej täckte hela krukan så att leran lyste igenom. Under 1980-talet började få kläm på den, resultatet var en rent vinröd blank glasyr med lagom djupa apelsinskalsporer samt en mycket livlig struktur i form av mörka och ljusröda strimmor, glasyren gör sig helst på en stilren elegant form som framhäver glasyren.

 

KRACKELÉ

En Sung glasyr som jag arbetat med sedan 1984 är Kuan Ware eller Krackelé. Denna glasyr har ett visst släktskap med Lung Chuan (Celadon). Krackelén hör till de mindre vanliga glasyrtyperna - den variant jag använder har svarta krackeleringar på mjölkvit blank botten. Varje objekt blir unikt pga krackelerings tekniken. I viss mån kan jag dock bestämma storleken på krackeleringarna. Dessa uppkommer av lerans och glasyrens olika utvidgnings-koefficienter. Krackeleringarna går alltså endast igenom själva glasyrskiktet och stannar vid leran. De olika mönster som jag av ren slump råkat få fram har tex. varit en fisknätsmönstrad krackelyr, en spindelvävsmönstrad, samt en som kallas "Crabs claw". Denna glasyr tycker jag passar bäst på enkla stilrena former utan dekor.

 

OXENBLÅ

Som alla Konstkeramiker drömmer man en gång om att skapa en egen glasyr eller en variant av enbefintlig, det kan tyckas som en utopi med alla de fina glasyrer som skapats genom århundraden. Så efter att jag lärt mig allt om Oxblodsglasyren och under en 7 års period experimenterat fram ett eget recept, ansåg jag mig redo att försöka. Tillfället kom då en beståndsdel i Oxblodsreceptet ej längre tillverkades, jag var således tvungen att tillverka ett helt nytt Oxblod från grunden, under tiden som jag fick fram den rent röda igen fick jag fram en variant på den som var blålila tonad. Här hade jag min möjlighet till en ny glasyr/variant, så jag började att kombinera den röda och den blå på samma föremål med flera olika glaseringstekniker och si den blev så spännande och mångskiftande att jag gav den det svenska namnet: ”OXENBLÅ” som också fick bilda mitt nya efternamn från 2001.

 

GULDKRISTALL

En av de glasyrer som jag experimenterat fram under en längre tid är en guld, brons, brun och silveraktig matt/blank glasyr med skimrande iriserande metallkristaller. Den kommer bäst till sin rätt med en vit bakgrund, då vaknar/reflekteras kristallerna till liv och gärna med indirekt ljus. Glasyren påbörjades för att skapa en metallglasyr som var frostbeständig och den blev bruksklar innan påsken 2012

 

OILSPOT

En annan Sung glasyr som också inspirerat mig är Oilspot, och den hör till de mindre vanliga sk mörka glasyrerna. Färgen är mörkt svartbrun med tätt sittande 1-10 mm stora fläckar som växer till liv vid kvällsljus. Fläckarna som givit glasyren dess namn uppkommer genom att glasyren under uppvärmning avger gaser i form av små bubblor, som vid ytterligare temperaturstegring spricker, varefter kraterkanterna smälter ner. På plats finns då små runda ljusa fläckar vilka uppstår genom att "ärren" efter gasbubblorna läkts ut. Jag använder mig av 2 varianter, en med silvertonade fläckar och en med koppartonade. 1985 började jag med denna glasyr. Denna glasyr tycker jag gör sig bäst på kraftigt rundade former. (Sungperioden i Kina: 960 - 1279 e.kr )

 

KOBOLT

Jag har jobbat med denna glasyr till och från men den har varit lite för livlös, antingen blank eller matt, så det har varit svårt att välja form till den, därför beslöt jag mig för att experimentera lite med den pga dess stabila egenskaper. Resultatet blev en kombination av en grön och en blå glasyr och när de kombineras bildas små blanka öppningar och gråblå matta partier beroende på hur föremålet glaseras och bränns.

 

KRISTALL

Kristallglasyrens namn kommer av att mönstret i glasyren liknar de iskristaller som brukar visa sig på t ex. glasrutor under vintern. Kristallerna bildar många olika färger, strukturer och storlekar. De kristaller som visar sig på mina stengodsobjekt kan liknas vid 1-100 mm stora blommor, dubbelyxor, stavar eller fjälliknande kristallbildningar. Olika färger och nyanser skapas på både kristaller och bakgrund, t ex. skimrande midnattsblå kristaller flytande ovanpå en gråblå bakgrund. Ett intressant fenomen i denna glasyr är den starka reflexförmågan. Dessa större kristallbildningar kallas för macrokristallina. Jag har arbetat med denna glasyr sedan 1980. Det som gör den intressant är den otroligt livfulla strukturen och möjligheten att välja i stort sett vilken färg som helst med små förändringar i grundreceptet.

 

HIDDEN BLUE

Parallellt med kristallglasyren har jag arbetat fram en glasyr som har blivit min favorit. Det som jag tycker gör den intressant är dess struktur och de två färgerna. Det började med att jag ville ha en matt grön glasyr med lite liv i strukturen, så jag valde en matt grund med fläcktendens, sen provade jag olika metalloxider som färgar glasyren. När jag inte fick fram den gröna färgen som jag önskade, provade jag med en annorlunda oxidkombination och “pang där satt den”, den var olivgrön med sidenmatt yta och en märklig inbuktning som senare visade sig dölja en underliggande färg. Jag började med denna glasyr ca 1985 och hade mycket problem under en lång tid, främst med kraterbildning och att glasyren rann ner på sättplattan och brände fast. Jag hade nästan gett upp hoppet, men skam den som ger sig, så när jag en dag provade den tillsammans med en annan glasyr försvann kratrarna, men den rann fortfarande, då sänkte jag temperaturen och placerade en kruka nära elementet i ugnen, och när jag plockade ut den hade sidan som varit närmast elementet blivit blankt marinblå och andra hälften var halvtäckande sidenmatt med 5-10 mm oregelbundet flytande olivgröna fläckkristaller. Efter denna framgång provade jag med olika glasyrtjocklek, bränntemperatur och placering i ugnen, och till slut fick jag den som jag önskade: Ok stabil med lagom förhållande mellan den midnattsblå bakgrunden och de märkliga inbuktade fläckarna. Under denna tiden växte också glasyrens namn fram. Jag döpte den till ”Hidden Blue” pga sin ovilja att visa sin inneboende skönhet och underliggande färg. För att locka fram den marinblå färgen krävs kraftigt ljus, typ spotlights eller kvällsljus på sommaren mellan kl. 17 - 20 då trivs den som bäst.

 

 

 

Galleri Oxenblå

Magasin 36 Höganäs

Öppet Torsd-Sönd 12-16